Nyss kommit hem så nu ligger jag i sängen och funderar lite, noll jävla blogglust pga av en mängd olika anledningar.. Så gonatt!

Blev ett litet hopp under helgen. Har inte känt för att skriva för fem öre så de fick vara helt enkelt. I lördags va vi till Mockfjärd och åt middag och firade en sen jul med pappa och syskon. Sen på kvällen blev det bowlingen med brorsan. Var för en gångs skull mycke folk där så vi hade skit kul. Blev dock inte mycket sömn den natten för jag va ute på äventyr och somna runt halv sex på morgonen. Helt död men tränade 50 minuter ändå igår eftermiddag så idag har jag världens träningsvärk i rygg och armar. Nu blir det jobb om en halvtimme och sen gymmet ikväll. Full fart här!

Glöm allt de jag skrev om kärlek å känslor. Jag får skylla mig själv som är så dum å kärar ner mig i en "kompis" va trodde jag liksom? Bara att bita ihop glömma och gå vidare! Och framför allt sluta umgås ett tag.

Mycket piggare nu så det får bli gymmet om någon timme. Blev fin lunch idag :) bacon inlindad kycklingfilé med ädelostsås och broccoli. Bantar egentligen inte men är inte så storm förtjust i potatis så då kan jag lika gärna vara nyttig. Grymt gott var det!

Gröt och Ipren till frukost, ont i kroppen och har mått bättre men kör på lite vila nån timme och ser vad som händer.

Ligger i sängen och är helt slut totalt färdig. Och jag bävar inför hur kroppen kommer kännas i morgon. Men jag är nöjd och riktigt stolt över mig själv som fortsätter fast det är jobbigt och tar emot. Känslan efteråt är obeskrivlig och det är det som driver mig och självklart alla vältränade snygga kroppar inne på gymmet också!

Men på tal om känslor.. Fan är det för påhitt egentligen? Jag va ju så himla säker på att jag inte skulle falla dit, hur skulle det va möjligt liksom? Men nu verkar det som jag gjort de och jag blir rädd. Rädd för att bli sårad och rädd för att förstöra det som finns och som gör mig så glad! Nånting hos mig har alltid drivit mig till dig i flera flera år men ja inte så här som nu inte som idag. Känns det bara jobbigt för att jag känner mig sjuk och har ont överallt eller känns det såhär för att jag märker på dig att du känner likadant eller är det bara jag som vill att du ska göra de? Ska jag sluta umgås med dig och försöka få alla känslor att lägga sig? Eller tala om för dig hur jag känner?
Många tankar som far omkring och jag hoppas verkligen allt känns annorlunda i morgon!

Gonatt

75 min gym avklarat! Träningsvärk delux men inte klagar jag, va ju de här jag ville right?