Ligger i sängen och är helt slut totalt färdig. Och jag bävar inför hur kroppen kommer kännas i morgon. Men jag är nöjd och riktigt stolt över mig själv som fortsätter fast det är jobbigt och tar emot. Känslan efteråt är obeskrivlig och det är det som driver mig och självklart alla vältränade snygga kroppar inne på gymmet också!

Men på tal om känslor.. Fan är det för påhitt egentligen? Jag va ju så himla säker på att jag inte skulle falla dit, hur skulle det va möjligt liksom? Men nu verkar det som jag gjort de och jag blir rädd. Rädd för att bli sårad och rädd för att förstöra det som finns och som gör mig så glad! Nånting hos mig har alltid drivit mig till dig i flera flera år men ja inte så här som nu inte som idag. Känns det bara jobbigt för att jag känner mig sjuk och har ont överallt eller känns det såhär för att jag märker på dig att du känner likadant eller är det bara jag som vill att du ska göra de? Ska jag sluta umgås med dig och försöka få alla känslor att lägga sig? Eller tala om för dig hur jag känner?
Många tankar som far omkring och jag hoppas verkligen allt känns annorlunda i morgon!

Gonatt

75 min gym avklarat! Träningsvärk delux men inte klagar jag, va ju de här jag ville right?